Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raste karl, ehurn icke så ung, hade under den gångna
sommaren närmat sig den unga flickan och genom
många små fina uppmärksamheter låtit henne förstå,
att han älskade henne. Full visshet fick hon först,
då han, efter att en tid, sedan mötet var slut, ha
jagat hos en vän i grannskapet, tillskref henne ett
bref i ämnet och lät det åtföljas af Zola’s ”Doktor
Pascal”, i praktband, som han bad henne läsa med
tanke på dem själfva.
Isa gjorde så, och denna lektyr bragte eld i hen-
nes ådror. Hon hade träffat öfversten ofta i lägret.
Evas släktskap med majoren och öfverstens tydligt
visade önskan att få vara värd vid deras besök, hade
gjort, att de kommo att umgås mest med det högre
befälet, ehuru deras håg mera stod åt de gladare
yngre. Men inför öfverstens missnöje, då man vid
ett tillfälle ej anmodat honom om att vara med på
en picknick i gröngräset, måste löjtnanternas mera
obetydliga jag träda tillbaka, ehuru alla de unga
männen satte särskildt värde på umgänget med den
muntra fru Böhme och ingen af dem skulle kaft
något emot en liten ofarlig sommarkurtis med ”lilla
Hornklou”.
Nu blef det i stället öfversten, som fick inleda
denna. Men man tillmätte den ingen betydelse.
Öfversten hade ”varit ute” så många gånger förut,
och dessutom hade han ju sin fröken Sofi i Stock-
holm, som nog ej skulle uppgifva sina anspråk om
saken ginge utöfver flirtationens gränser.
”Den krabaten, hans ryktbara tur sviker honom
aldrig”, sades det endast, då man såg med hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
