- Project Runeberg -  Vinddrifne /
41

(1894) [MARC] Author: Ellen Idström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af återupprepandena här och hvar, de himlastormande,
nästan högtrafvande uttrycken, den älskvärda, förtju-
sande dårskapen, eller den lilla obetydligheten, att Clo-
thilde ena veckan har kortklippt hår, den andra upp-
lösta, svallande hårmassor. Men det återkommande
belåtna talet om ”den friska fruktsamheten” stötte
henne nästan lika mycket som liknelsen om David
och Abisag, ty hon hade förut läst sig till vissa teo-
rier i detta fall och ansåg, att man dock kunde vara
något mer och bättre än blott aflelse- och brödma-
skiner, ”som söfvo godt, emedan käbblet om evighe-
ten ej kunde störa dem”. Men det vardt dock en
öfvergående förargelse för den njutning kärleksce-
nerna beredde henne, för det berusande i denna hän-
gifvenhet mellan den genialiske äldre mannen och
den blonda unga kvinnan — en stor känsla, som
lyfte dem upp öfver förhållandena och syntes kunna
vara hållbar ännu bortom döden.

Och nu skulle en liknande lycka blifva hennes.
Hurn ödmjukt hennes ståtlige krigare liknat sig vid
den gråe gamle — hennes hjälte med de käcka sol-
datmustascherna och de soliga, mörka ögonen. Han
fruktade, ”att hon ej skulle kunna förbise åldersskill-
naden — eller skulle hon kunna hänge sig åt honom,
såsom en älskande kvinna, ej önskande mer på jorden
än att få vara sin herres egendom? Ty endast sålunda
tilläte hans år honom att taga och gifva kärlek; han
måste känna sig härska för att våga tro”.

Och om denne man, så stolt, så finkänslig, med
en sådan fond af poesi under uniformsrocken, hade
Eva Böhme yttrat sig med en sorts själfsvåldig ring-
aktning, som om han knappt vore att taga på allvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ievinddrif/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free