Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
paret. Men jag tillskref det min missbelåtenhet med
hela tillställningen. Nu måste jag tro, att det var ett
varsel. Sällan har en brudgum varit ståtligare —
aldrig tillförene har jag sett Isas ögon i så hvad
kemisterna kalla rent berlinerblått, aldrig hennes
teint mer oförlikneligt blekskär — läpparna som fri-
ska höstlingon, ja, det var en oöfverträfflig förgsam-
manställning inom slöjans hvita tyllskyar. Det stac-
kars barnet såg ut att ej vara på jorden.
Friherrinnan och jag stodo henne närmast, så
att jag hade tillfälle iakttaga af hjärtans lust. Fri-
herrinnan själf var under hela vigselakten en sann-
skyldig Mater dolorosa, men med leende läppar.
Hennes ficka pöste som en knöl på sidan om henne,
och då jag, styrd af min ohjälpliga nyfikenhet, vå-
garde en grannlaga undersökning, rasslade det af
papper.
”Poemer”, hviskade morbror, som förde mig.
”Vi måste underrätta marskalkarne, så att de ej bli
upplästa.”
Den hederliga tokan! Ja, naturligtvis hade hon
skrifvit versar till sin dotters högtidsdag. För allt
det rimmade nonsens, hvarmed hon i somras upp-
vaktade mig! Regimentet känner redan till (med
ett styng i sumvetet medger jag attskulden är min)
hennes skaldeyra — förskonom det från mera!
Men vigselakten närmade sig slutet, brudparet
hade att knäböja. Himmel! så öfversten drumlade
sig, jag skämdes, så jag vågade knappt se upp. Nå,
ändtligen är allt öfver, och de nygifta vända sig om
för att mottaga lyckönskningarna, och nu se vi alla,
att något har försiggått med chefen. Morbror låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
