- Project Runeberg -  Vinddrifne /
48

(1894) [MARC] Author: Ellen Idström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höra en förbluffad grymtning, då han skakar hand
med sin gamle kamrat och med gammaldags sirlighet
— Gud signe den gamle hedersknyffeln, den narr-
aktige Belows raka motsats — kysser bruden på
hand.

Kan du föreställa dig chefen med skrämd, virrig
blick, snubblande på mattan, då han skall föra bru-
den ur kyrkan, tagande två ansatser innan han
ändtligen kommer in i vagnen, som skall föra dem
till Grand, där den ståtliga taffeln väntar oss alla?
Inom parentes, så gör öfversten själf bröllopet, och
han har föredragit att slå på stort framför att göra
det i tysthet efter mångas mening.

Jag hörde Vänglin hviska alldeles i min närhet
till någon kamrat: ”Liknar en boll, som fått ett
knappnålsstyng.”

Men än värre skulle det bli. Vid glacen tillkän-
nagaf en knacknimg i bordet, att nu ansåg brudgum-
men det vara sin tur att hålla tal. Jag och mången
med mig undrade nog, om det skulle bli ett af che-
fens vanliga oförskämda, men väl framsagda skåltal,
eller något i den högre stilen. Vi fingo aldrig veta
detta. Han reste sig upp — skvalp, skvalp! sköljde
vinet ur glaset öfver hans darrande fingrar — han
yttrade något med låg, suddig röst, släppte glaset i
brudens knä och sjönk ned på stolen igen.

Alla sågo generade och oroliga ut, några af de yng-
sta löjtnanterna tuggade sina mustascher och tycktes
lika bortkomna som om öfversten anfört dem i ett fält-
slag och så plötsligt svikit dem genom att vända ryg-
gen till och fly bort från alltsammans. Men jag tänkte,
att det är ungdomen, som nu vänder ryggen åt öf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ievinddrif/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free