Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidriga syn, men en snabb eftertanke sade henne,
att hon egde ingen rättighet härtill, hon måste vänja
sig vid anblicken af — sin make. Och i sitt hjärta
välsignade hon slumpen, som gifvit henne detta till-
fälle att osedd och ensam få utkämpa striden med
sin missräkning och motvilja. Tänk om hon, så obe-
redd som hon dock var, trots fröken Sofis upplysnin-
gar, trädt in till honom. Den arme, han skulle ha
fått ett intryck, motsatt det hon beräknat i sin okun-
nighet och blinda tilltro.
”Har det blifvit telefoneradt efter barberaren?”
”Ja, herr öfverste, han är därute.”
”Så, låt honom komma in.”
Isa hade, ett offer för ömsom samvetsförebråelser
och motvilja och med en känsla som efter en smärt-
sam förlust, sjunkit ned på en filthöljd bänk, hvarpå
öfversten, innan han drabbades af slaganfallet, brukat
erhålla daglig knådning till motverkande at åldersstel-
het i lederna. Härifrån såg hon nu, huru dörren
öppnades och släppte in en elegant ung herre, som
flinkt började sitt verk, medan kalfaktorn aflägs-
nade sig.
Ett intimt, pinsamt detaljeradt samspråk i toalett-
frågor utspann sig nu emellan den gamle kvinnotju-
saren och hans mångårige förtrogne i dessa angelä-
genheter. Fanns ingen bättre hårsvärta, än den
senast använda? Herr öfversten borde icke alls an-
vända svärta, litet tusch på ögonbrynen, en något
mörkare schattering åt mustascherna, det vore mera
”chic”. Och kanske borde mustascherna också bä-
ras hängande tills krampen i läppen gifvit med sig.
Öfversten hade i en fruntimmerstidskrift händelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
