Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke ville, skulle hon icke kunna undgå honom, hon
hade ju kedjan om foten. Och skulle hon kunna
uthärda de skri om förgätenhet af åtagna plikter,
af hjärtlöshet mot den af sjukdomen brutne, som den
kortsynta världen skulle uppstämma? Och lämna
denna lyx och förfining, som redan hunnit bli en
sådan vana hos henne, att hon med ovilja granskade
den svarta klädningens simpla tygsort.
Men den dag kunde randas .... Hon ryckte
till. Dock, nu var hon en gång inne på den förnuf-
tiga öfverläggningens mark, och då lämnade hon icke
dettas område, innan hon ernått det resultat som för
tillfället syntes klokast och som kräfde minsta energi
och upp- och nedvändning af det bestående, hvilket,
det sade hon sig redan, kunde ha varit värre. Ja,
tusen gånger värre, om icke det där slaganfallet så
underbart räddat henne. Nu var han en främling
för henne — ja, så ville hon anse honom, som med
sitt skamliga uppsåt skymfat och förolämpat henne —
som, begagnande sig af hennes oerfarenhet och tillit,
narrat henne till sig och hvilken hon nu, med an-
vändning af härför lämpligaste medel, endast ägde
att hålla ifrån lifvet på sig.
Men hon grät vid dessa tankar, grät öfver sin
förlorade illusion och huru tomma och ödsliga hennes
dagar lågo framför henne, kamske också mer förne-
drande stridigheter i bakhåll. Skalle hon vara situa-
tionen vuxen?
Med sinnesrörelsens ifver torkade hon ömsider
bort tårarna — hvars källa syntes outtömlig — och
ringde på sin jungfru. Hon gaf den inträdande
flickan några uppdrag och skulle gärna ha tillagt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
