Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hälsning till fröken Sofi, att hon hädanefter föredrog
att bli uteslutande betjänad af, äfvensom att få alla
underrättelser från sjukrummet genom denna flicka,
som var anställd för hennes enskilda räkning. Ty
efter den inblick i det förtroliga förhållandet mellan
hushållerskan och öfversten, som hon så oförmodadt
fått, var det henne mycket påkostande att uthärda
den andras sällskap; men hon ville icke åstadkomma
mer uppseende än Nr sävsndill och beslöt därföre att
tillsvidare ingenting förändra i sitt uppträdande
gent emot denna mannens förtrogna.
Men några timmar senare hade hon, med den
flinka, tysta flickans tillhjälp, slagit sig ned i ett gäst-
rum, som låg i den stora våningens bortersta ända.
Det var ett nästan landtligt rum, med sin utsigt åt
planteringen, sitt ljusblommiga möbeltyg af cretonne,
den storrosiga mattan, emot hvilken möbelns helt
hvita träslag gjorde sig utmärkt, samt med den enkla
järnsängen.
”Här kunde vara ljufligt”, hviskade hon till sig
själf, ”hade jag icke oron som naggade mig och så
känslan af denna smärtsamma förlust.”
Hon drog en låg hvilstol fram till brasan, satte
sig och tänkte, att nog blefve det hennes öde att
sålunda sitta ensam och rufva öfver felslagna för-
hoppningar. Då anmäldes Eva Böhme. Hon hade
varit uppe en gång förut efter bröllopet för att
efterhöra öfverstens tillstånd; men huttlande med
sin oro för den sjuke och sin tyckmyckna sorg öfver
att man ej ville släppa in henne till honom, hade
hon då stängt sig inne och nekat att taga emot,
hvem det vara månde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
