Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skola, gick alltid snyggt klädd och hade lagt sej till
med en del herrfasoner. Till en början gjorde jag
narr af honom. Jag har nu alltid känt mig dra-
gen till det tarfliga och enkla, nåja, simpla, blott
det varit reelt och friskt, utan ruttenhet. Därföre
retade mig den polityr, som han bjöd till att smeta
öfver bonden. Snart fann jag emellertid, att jag
måtte ha gjort ett visst intryck på honom. Den ti-
den fanns ännu ett par ridhästar, fröken Hornklou
var passionerad ryttarinna och Jan ridknekt. Som
sagdt, jag var så omåttligt nyfiken — bah! den till-
fredsställdes — var ingenting. Och så såg jag mitt
öde som gammal fröken, hur det gällde att slåss
och armbåga sig igenom lifvet — till asylen och
sist fattiggrafven, och då föredrog jag att bli bond-
morsa. Ja, jag tänkte verkligen gifta mig med Jan,
han kunde fått något arrende, vi kunde ha dragit
oss fram hyggligt nog. De tärfliga förhållandena
afskvämde mig inte, tvärtom, ty det låg något tryg-
gande och gediget däri i motsats till den osnygga,
i alla sina fogningar bristande elegansen, till det
oförskämda vigilerandet, som jag var van vid, men
mer och mer fick afsmak för. Men gubben såg nu
endast till ytan; det friherrliga elementet i hans
blod och en sista kvarlefva af anständighetskänsla
brusade upp. Jan kördes som en missdådare ur
tjänsten, och fröken sattes under sin svågers förmyn-
dareskap. Nå, en hjärteangelägenhet var nu detta
icke precis, så vi förlorade hvarann snart ur sikte.
Och nu knogar jag i väg allt hvad jag orkar mot
målet — asylen.”
Isa teg. Systerns lugna, objektivt hållna be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
