Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättelse syntes afvisa såväl klander som deltagande,
men instinktmässigt kände Isa, att den haft sin nu
utkämpade strid och smärta. När skulle hon själf
bli så passiv gentemot sitt eget ödes växlingar?
Ack, ännu hade hon ju så många år framför sig af
svidande saknad.
”Kan jag icke göra något för dig? Jag ville det
så gärna”, sade hon blygt.
”Det vill säga, gifva mig penningar eller pre-
senter. Bah, fullt upp af arbete eller ett vältrande
i öfverflöd, det är min lösen. Några mellangrader
ha inte mitt erkännande. Kan du skaffa mig öfver-
flödet?”
”Knappast”, medgaf Isa leende.
”Godt, då behåller jag hvad jag hafver — ar-
betet, Jag har fullt upp däraf, ty jag är billig,
rolig och oförskämd. Dessutom har jag ännu en
smula hjärta kvar, och det skulle förbjuda mig att
taga för mig af de håfvor, dem du tvifvelsutan
måst offra dig till”, genmälte hom torrt.
Isa bleknade. Det klack ohyggligt till inom
henne. Så rätt Xenia hade, och var det sålunda
världen bedömde hennes giftermål? Oh — oh! —
ännu för några timmar tillbaka hade hon kunnat
stått upprätt och vittnat emot dem alla, alla. Men
nu måste hon med sänkt hufvud taga emot smä-
leken.
Xenias lurande blick märkte hennes sinnesrö-
relse, hon ryckte på axlarna och bytte ädelmodigt
om samtalsämne.
”Hvem var detta däringa tjocka fruntimret, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
