Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, som man kokar åt sig får man äta. Jag
kan nog förstå, att detta briljanta parti frestade dig
för mycket. Men ändå — fi donc!”
Isa ville svara; men kunde icke. Hon satte sig
ned och började oroligt vagga fram och åter med
kroppen. Hvad kunde hon anföra till sitt försvar?
Ingen skulle ha förstått henne, hon gjorde det ju
knappast själf längre.
”Men du visste väl åtminstone icke förut om det
fina förhållandet mellan di man och det däringa
tjocka fruntimret, som di kallar fröken Sofi”, fortfor
Xenia.
”Ett förhållande! Påstår man det också?”
”Att ett sådant existerar eller, jag vill tro, har
existerat, är satt utom allt tvifvel.”
”Det är skamligt förtal. Jag tror det icke —
jag vill inte tro det.”
”Var icke dåraktig, barn lilla. I och med det-
samma du säger så, så tror du redan, ehuru du bjuder
till att narra dig själf.”
Isa ville skrika till af det raseri, som plötsligt
uppfyllde henne. Nära att kväfvas, slet hon upp
kappa och klädningslif och började springa upp och
ned på golfvet. En massa småsaker, som hon förut
lagt ringa vikt vid, stodo nu plötsligt för hennes
hågkomst och vittnade omutligt om att Xenia hade
rätt. I hvilken uselhet hade hon icke blifvit indragen!
Xenia blossade på sin cigarr och lät henne tyst
hållas med sin sinnesrörelse. Men då den unga sy-
stern utmattad däraf omsider kastade sig ned i soffan
bredvid henne och i jämrande ton frågade, hvad hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
