Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och man går att börja om igen på hvar sitt håll:
”Får jag lof?” ”Ja, jag tackar.” — Usch, det är otäckt!
Nej, laga så att männen genast de träda ut i lifvet
få stånga hornen af sin kvinnodyrkan sönder mot
någon brutal erfarenhet. Sedan gå de förlorade för
alla försök. Kvinnofåfänga, kvinnodårskap, tomhet
och behof af att eröfra skola då utdö af brist på
närlng.”
Hon höll på att utveckla sina teorier ännu en
god stund och Isa hörde stillatigande på. Men slutli-
gen reste hon sig dock upp för att gå. Hon ordnade
sin af den häftiga vreden rubbade toalett, tog afsked
af systern och gick.
Det hade varit hennes mening att taga Xenia
med sig ut på promenad ikring på Söder, som Isa
föga kände till, och sedan äta middag med henne
på en af de bättre restauranterna, och hon hade där-
före afskedat vagnen. Men denna sin afsikt hade
hon nu glömt.
Det hade börjat snöa. Gatorna hade antagit ett
annat utseende medan hon setat inne hos Xenia,
men hon märkte det knappt. Med den nya blick,
hon fått på de förhållanden hvari hon lefde, passade
det nästan i stycke, att också den yttre världen bytte
form. Hade träden på Maria kyrkgård, som hon
just passerade, plötsligt stått vårgröna i stället för
som nu vintrigt hvita, så skulle det knappast mer
ha väckt hennes uppmärksamhet.
Såsom hos alla vid de hvardagliga små förtret-
ligheterna tålmodiga eller likgiltiga naturer, där små
tändsatser till harm sparas, sats på sats, tills de ut-
göra en explosiv styrka, som blott bidar den hårdare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
