Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot sin vilja något förvirrad häraf, svarade hon, att
öfverstens tillstånd fortfarande bättrades, men att
det var klent beställdt med humör och krafter.
”Jag söker att till nästa möte få tjänstgöra vid
öfverstens regimente.” Han höll upp och tillade sedan
tvekande: ”Det blefve en stor missräkning för mig,
ifall regimentet ej kunde göra mötet under sin nu-
varande chef.”
Som Isa icke rätt visste, hvad hon skulle svara
härpå, sade hon endast: ”det är ännu så långt
dit”, hvarpå han med en ny tvär bugning hälsade
och gick. Men då hon några minuter senare också
aflägsnade sig, stod han utanför på trottoaren, tyd-
ligen väntande henne. Han öppnade vagnsdörren,
hjälpte henne att stiga upp, omsvepte henne ännu
en gång med sina forskande blå ögon och trädde
tillbaka, utan att ha yttrat något.
Isa undrade. Och så snart hon anländt till mo-
dern och i uppsluppen ton meddelat henne, att de
skulle ”ut och festa”, berättade hon det lilla äfven-
tyret, medan den förtjusta friherrinnan konfys ref
om bland sina tillhörigheter och tog fram bästa
klädningen.
Vid Isas berättelse blef hon märkbart fundersam.
Hon hade fått af hvardagshabiten, och med de knub-
biga hvita armarna bakåtsträckta stod hon nu och
stretade med att knäppa kjollinningen kring den om-
fångsrika midjan. Leendet hade dött på hennes
läppar, och hon mumlade oroligt:
”Hvad kunde han mena?”
”Jag antager, att jag fått en trägen beundrare
i denne löjtnant Örner”, sade Isa med fortfarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
