Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friherrinnans lilla knubbiga hand omfattade hårdt
dotterns.
”Men du har också din mors förfäders, och de
voro hederliga människor — alla. Glöm ej detta”,
tillade hon, då vagnen i detsamma stannade framför
asylens port och hon var tvungen stiga ur efter en
hastig kyss och ännu en manande handtryckning.
Men just som vagnen skulle till att vända, passade
hon på att ännu en gång sticka in hufvudet och
ängsligt säga: ”Du är väl snäll och läser Wallin
någon gång. Han är så ren och älsklig.”
Sedan släpptes hon in af portvakten och gick
upp till sitt ensamma rum, för första gången i oro öf-
ver hvad hon försummat vid dotterns uppfostran och
för det exempel hon i sin lojhet och sin oförmåga att
stå emot omständigheternas makt gifvit henne. Mo-
dersinstinktens mer än en klarseende blick för för-
hållandena och den inverkan de kunde ha på Isas
odanade karaktär läto henne ana fara för denna.
Hemkommen gick Isa direkt in till sig, tillsä-
gande jungfrun, att hon ej behöfde henne. Träng-
tande efter hvila och ro, klädde hon skyndsamt af
sig för att gå till sängs. Dagens alla sinnesrörelser
hade brutit hemne, hon ägde ingen motståndskraft
längre. En enda hemsk syn stod för henne, och
hon kunde icke bli den kvitt. Då hon lämnat vag-
nen, för att öfver den lätt snöhöljda trottoaren gå
in i portgången, hade hon stött ihop med en af
storstadens sorgliga nattgestalter, hon hade för ett
par sekunder blickat in i ett blekt härjadt ansikte,
i ett par kalla, elaka och fisklika ögon, och nu fick
hon icke detta ur sitt minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
