Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hör emellertid ej till dem, som tro på att ett
förhållande emellan henne och L. existerat. De som
känna L. närmare, veta, att han behöfver stimulansen
af en förälskelse, helst någon sorts, genom tvånget
att hemlighålla, retande erotik för att komma i den
stämning, som komponerandet af de små sångerna
af honom kräfver — de små sånger och vistumpar,
som gjort honom populär i vida kretsar —, och detta
har drifvit honom att närma sig henne.
Jag tror icke karlen precis är äregirig. An-
tingen lider han af ett ömtåligt konstnärssamvete,
som förbjuder honom att låta de gåfvor, försynen
gifvit honom, ligga obegagnade, eller ock är han
såsom kalifoniern, den där har på sin mark en guld-
förande åder, men saknar arbetskraft att bruka den
och därför stjäl till sig grannarnes kreatur då och
då. Och henne har det naturligtvis roat att vara
föremål för denne sympatiske mans hyllning. Denne
konstnär och elegante gardesofficer i en person ha
damerna alltid varit svaga för.
Mer har det nu icke varit, enligt min öfverty-
gelse. Men knappt har nu detta prat tystnat, så
har ett annat uppstått, och jag tror icke alldeles utan
grund. Örner har mycket flitigt umgåtts hos chefens
i vinter och alldeles öppet gjort sig till Isas ödmjuke
tjänare.
Hon har ju anförtrott dig, att han invigt henne
i sitt förtroende i hopp, att hon skall lyckas aflocka
öfversten den bekännelse om hans härkomst, som
han, öfversten, hittills nekat att afgifva. Men detta
förklarar icke nog, att de ständigt synas i hvarandras
sällskap, att hon rodnar, när han kommer, och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
