Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräck också — utfodras med grönt. Konstigt
käril.”
I detsamma stannade en liten barfota flicka,
som gick omkring i lägret och sålde blommor, fram-
för Örner och sträckte sina små smutsiga händer,
fulla af doftande skogsblommor, upp mot honom.
Han köpte hela fånget och lade det i Isas knä.
Hon rodnade lätt.
”Det är hvita mossvioler; de finnas här i trakten
endast invid ett moras på Hornsholms ägor”, sade
hon, och strax därefter reste hon sig upp för att gå.
”Nej tack, jag vill inte afbryta ert nöje så ti-
digt”, sade hon, då Vänglin gjorde min af att ämna
följa henne. ”Dessutom har ni ju ”brickan”. Men
löjtnant Örner kanske är så god.”
Åtföljd af Örner gick hon hälsande och med en
fullkomlig säkerhet — en bjärt motsats till den stela
flicka, som för ett år sedan presenterades för dem
och som man då behandlat med världsmannens bland-
ning af artighet och öfverlägsenhet — förbi grup-
perna af bugande officerare, Böhme såg misslynt
efter dem båda ett ögonblick, men sedan fattade han
hastigt sitt beslut och gick efter dem.
Isa vände sig om, då hon hörde de hastiga fot-
stegen.
”Går ni också med? Det var snällt”, sade hon
och om han väntat sig någon skymt af missnöje, så
hade han i alla fall misstagit sig.
”Var så god och tag min arm, fru Below. Denna
djupa sand döljer förrädiska ojämnheter i marken
och är icke lämplig för tunna dameskodon.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
