Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gycklade man med honom, hvilket nu dessutom var
ganska tacksamt, då han med sin grundlighet sällan
själf fick korn på situationen, förrän de andras ohej-
dade munterhet ledde hans tankar ditåt.
Så ock nu. Böhme sade sig förtretad, att nu
skulle Örner väl hugga in på det, som han och Isa
skämtat om, och göra ett ”ämne” däraf, och ett far-
ligt ”ämne” just nu till på köpet. Men medan han
letade efter ett infall att afstyra detta, fortfor Örner:
”Man påstår visserligen, att det bör hushållas
med kärlekens sinnliga uttryck, och att detta skall
vara ett bra sparmedel. Men jag kan icke förstå
detta.”
”Ja, hvad vet du också om kärlek! Blind man
bör icke yttra sig om färgen.”
Det uppstod en stunds tystnad. Isa tycktes ha
förlorat intresset för samtalet, för att uteslutande
lukta på sina blommor, hvari hon dolde hela nedre
delen af sitt ansikte, och Örner blickade stramt i
backen.
”Lämna mig ur räkningen”, sade han omsider
lugnt.
”Ja helst, hela ämnet.”
Men Örner förbisåg den retliga uppmaningen
och fortsatte:
”Kärleken grubbla alla öfver, ännu innan den
kommit. Mig förefaller den att vara något som står
utanför all både snustorr och klyftig beräkning.
Något som starkt i sig själft, måste flyta sin bana
fram, ohejdadt likt den än brusande, än vekt sorlande
älfven, och icke likt vattendraget vid en fabriksrö-
relse som dämmes upp lördagskvällen, för att kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
