Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att böja undan grenverket, skymtade dess hvita färg
mellan grönskan.
”Detta är en lära för undantagsmänniskor. Och
jag gissar, att om det gällde att praktisera den, be-
tänkte du dig allt först, ifall du såge, att den kunde
ställa dig på hufvudet i socialt hänseende.”
”Nej”, svarade Örner skarpt, och i detsamma
såg Böhme, att hans blick brännande öfverfor Isa,
just som hon gled förbi dem i den öppning, som de
tillbakaböjda grenarna bildade.
”Låt oss lämna ämnet”, sade han åter, ”kanske
tröttar det fru Below.”
Hon svarade ingenting härpå, och äfven Örner
teg. Hon skred före dem på den smala stigen med
sänkt hufvud, båda händerna slutna om sina blom-
mor och en skymt blekare än eljes, Slutligen sade
hon:
”Just det att blindt gifva sig i kärlekens våld,
straffar sig stundom grymmast.”
”Fru Below säger kärlekens, men menar den äl-
skades, förmodar jag.”
”Är icke detta liktydigt?”
”Nej. Man må pröfva först härvidlag, så att
man icke begår ett ödesdigert felgrepp.”
”Mitt herrskap, låt oss ändtligen komma ifrån
detta! Vänglin skulle kalla det ett samtal för barn
och tjänstfolk.”
Örner log godmodigt, men Isa började förströdt
lukta på sina blommor igen. Snart därpå var man
framme. Det hvita templet låg där midt i otämda
skogen med öppna fönster och fläktande tyllgardiner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
