Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvällsvardsrök ur skorstenen och en bandhund i sin
koja på den grusade markremsan vid ingången.
Isa bjöd de båda herrarne handen till afsked,
Böhme först, sedan Örner.
”Fru Below, öfversten har anmodat mig att åt-
följa er på ridturerna om morgnarna. Han tycker
icke om att veta er vara ensam med Arabi Pascha.”
”Ah, paschan beherskar jag fullständigt.”
”Skall jag inrapportera detta till öfversten.”
Böhme hade redan vändt för att gå. Örner lu-
tade sig djupare ned och tillade saktare: ”Jag delar
denna oro. Låt mig följa er.”
”Arabi Pascha ledes hit hvar morgon klockan
sju”, svarade hon endast, böjde på hufvudet och
gick in.
Magda, hennes jungfru, som åtföljt henne ifrån
Stockholm, hade just återkommit från sitt besök i
lägret, hos flickorna på restaurationen. Hon satte
skyndsamt fram en lätt supé och betraktade härun-
der sin unga matmor förstulet. Det påstods, att hen-
nes fru var med de gladaste i sällskapslifvet, men
ensam var hon ständigt dyster och tankfull. Nu i
kväll rörde hon knappt vid maten, utan gick snart
åter ut. Med sina blommor — Gudbevars! Magda
fick ju icke ens röra vid dem för att sätta dem i
vatten — satte hon sig på soffan i den grupp af
hvita trädgårdsmöbler, som stod några steg från pa-
viljongen under de högstammiga furorna, med sko-
gens ormbunkar, mossa och barr till matta.
Och Magda kunde genom det öppna fönstret
inne i sängkammaren, medan hon bäddade den mo-
derna järnsängen, som tog sig nästan brutalt ut ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
