Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lättare än middagens gala; men hon skickade hem
den igen.
Hon åhörde några glada visor, sjungna af Väng-
lin med pianoaccompagnement och ämnade sedan
tyst smyga sig bort och hem.
Det högsta befälet var samladt uppe hos öfver-
sten, på dansbanan vid slättens utkant dansade
manskapet och hornlåten därifrån blandade sig med
pianots toner inifrån salen. Under lindarna på ett
gungbräde sutto endast Böhme och Örner.
De talade föga; båda voro med sina tankar på
vidt skiljda håll. Böhme hade nyss erhållit ett tele-
gram, som mälde, att hans Evabarn nedkommit med
en duktig pojke och att både moder och barn be-
funno sig väl. Och nu var han i en siamesstämning,
som han aldrig kännt maken till: han blott räknade
och räknade när han snarast skulle kunna vara hos
dem. Då återkallade en djup suck från Örner ho-
nom till det närvarande.
Han såg på sin grannes bleka anlete, skakade
på hufvudet, men sade ingenting. Slutligen sprang
Örner upp för att drifva omkring ett slag i lägret;
han var så orolig, kunde icke sitta stilla.
”Örner”, sade Böhme efter honom sakta, men
särdeles tydligt och bestämdt”, fatta ett raskt be-
slut — res!”
Örner svarade icke, han endast nickade kort
och gick.
”Det där föll i god jord”, mumlade Böhme.
Men då i detsamma Isa dök upp ur buskaget och
såg sig om med en sökande blick, kände han sig
helt irriterad och förargad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
