Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är sannt”, mumlade hon, ”men icke sporre. Jag
vill vara värdig honom”, tillade hon för sig själf
och högre: ”Nej, följ mig icke, gå tillbaka till läg-
ret. Se, jag går nu öfver fällan och genom skogen.
Där finnes hvarken rep, vapen eller vatten — endast
minnen, men sådant dör man icke af.”
Det gjorde honom i alla fall hjärtligt ondt om
henne, och han önskade att innan de skildes åt
kunna yttra något, som ledde hennes tankegång i
andra fåror.
”Fru Below, jag måste, innan ni går, dock be-
rätta min nyhet. Eva har fått en gosse.”
”Så roligt! Hvad ni äro lyckliga.”
Men hon började plötsligt och häftigt gråta.
Han förstod detta, vände sig tyst bort och lät henne
gråta ut, men med svidande hjärta, ty han var myc-
ket ömsint. Han fick en förfärlig lust att säga
henne, att han kanske misstagit sig på Örners be-
slut; men detta vore ju dårskap, det vore ju till och
med orätt. Men likvisst sade han:
”Fru Below, jag går nu. Har — ni någon häls-
ning, ifall han reser.”
”Ifall?”
”Jag sade, att jag trodde han skulle göra det”,
svarade han långsamt. Han kallade sig en åsna.
Upptagen af sitt telegram hade han kanhända öfver-
skattat Örners sinnesstämning, men nu stod plötsligt
så tydligt minnet af hans och Örners sista samtal
för honom. Han kände sig tveksam, men bemödade
sig att dölja detta.
Isa stod tankfull. Slutligen sade hon sakta:
”Nej, jag har ingen hälsning nu. Men framde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
