Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
les någon gång, säg honom då, att mitt uppsåt att
hjälpa honom och redligen stå honom bi i de veder-
värdigheter, som kunnat möta oss, var så allvarligt.
Om han måste lämna fäderneslandet — ack! världen
är väl stor, men från hvarje punkt däraf går vägen
till himlen. Hans rättskaffenshet och styrka skulle
ha hjälpt oss att finna den och gå den.”
Hon böjde på hufvudet och gick.
”Det är vackert i alla fall — det är verkligen
vackert”, mumlade Böhme till sig själf. ”Skada
blott, att man alltid tror så högt om det som aldrig
blef af — eller det som ännu icke är upplefvadt”,
rättade han sig hastigt, ty just som han trädde fram
om albuskarna såg han Örner komma gående emot
sig med hastiga steg på den lilla stigen jäms med
åkanten.
”Fru Below — hon har lämnat lägret, utan att
underrätta mig. Jag måste veta, hvad detta har att
betyda”, sade han — tydligen våldsamt upprörd.
Böhme hvisslade — hvad kunde han annat.
”Jag letade ut, att hon gått denna väg. Har
du sett henne?”
Undanflykter skulle här tjänat till ingenting.
Jo, han kunde genom en missvisning förhindra, att
de träffade samman just nu i det upprörda tillstånd
hvari båda befunno sig. Men det vore ju endast
ett uppskof.
”Fru Below har gått öfver fällan genom skogen
— hem, antager jag.”
Örner stormade i väg.
Och i anderliga tankar vandrade Böhme vidare,
alltjämt hvisslande melodien till en populär sång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
