Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karaktär, ”icke att jag skulle neka till att uppfylla
de pekuniära anspråk, man i händelse af skilsmässa
behagade framställa. Men saken ställde sig dock
väsentligt olika.”
”Jag tvekar icke, och ni bör ej försöka öfver-
tala mig. Mitt beslut är en gång fattadt.”
”För tusan, jag ville blott rädda pojken.”
”Tror ni, att han kunde komma att ångra sig?”
rågade hon mycket sakta.
”Han skall.”
Det svaga ljud som uppstod, då hon vred hän-
derna emot hvarandra, var det enda som under några
sekunder bröt tystnaden i rummet.
”Han tror så fast på att när man hängifvet för-
litar sig på kärlekens allmakt att lyckliggöra, så
blir man aldrig besviken.”
”Ja, tron försätter ju berg. Nå, jag finner, att
jag kunde ha min möda spard. Föröfrigt, hvad
kommer nu också detta mig vid — ett par förolyc-
kade mer eller mindre. En mig främmande kvinna,
som en tid bott under mitt tak, och denne pojke —
hvems han se’n är.”
Han reste sig upp, vände sig bort med en kort
bugning och ämnade gå. Men hon hejdade honom,
och efter en tyst strid med sig själf sade hon:
”Hjälp oss!”
Han såg humoristiskt på henne. ”Hjälpa — jag!
Man är naiv! Och med hvad?”
”Kungen — om ni vill berätta honom denna
historia. Han är en upplyst man, och han har förut
varit er bevågen. Glöm mig — ägna mig icke en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
