Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanke, men pojken, som ni kallar honom, ack! jämna
vägen för honom.”
”Jag är icke så bevandrad i lagen, att jag vet
huru långt majestätets makt härvidlag sträcker sig.
Men, gudbevars! jag kan ju berätta min historia
och om man så önskar sluta den med orden: ”Eders
majestät, låt gossen och flickan få hvarandra”. Han
skrattade kort. ”Man är verkligen naiv! Och nu
adjö, lilla vackra Abisag.”
Han strök med farbroderlig beundran hennes
brännande kind och gick.
Detta blef Isas bästa minne af honom.
Stödd mot käppen vandrade öfversten tillbaka
mot lägret.
Han var mera trött än han ville tillstå för sig
själf; föregående dags ansträngning var ännu icke
öfvervunnen, och det samtal, han nyss haft, hade
gripit honom mer än han visste om.
Här i skogens skugga och svalka gick det bra
nog, men så det gassade ute på slätten! Sanden,
upptrampad och hvirflande, stod som en gulgrå sky
emot den sjunkande solskifvan. Tungt och långsamt
gick det att komma framåt. Vid första tältskugga
måste han stanna för att pusta ut.
Han sjönk utmattad ned på en utanför stående
stol och föll i tankar; härunder växlade hans sinnes-
stämning om från ironisk resignation till växande
missnöje. Medvetandet af kroppslig svaghet hade
ej tillförene så kraftigt gjort sig gällande som just
nu, då han var kinkigare, ömtlåligare än någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
