Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men kyrkklockorna togo i med full klang, som
om de velat sätta sig emot detta myteri, sackade
så klagande af, men togo i på nytt med förstärkt
ifver och tystnade derpå tvärt liksom i dåligt lynne,
lämnande åt den brusande orgeln att preludiera i
stämning den lilla skara troende, som de denna väl-
signade pingstmorgon lyckats ringa ihop.
Bland dessa befann sig jungfru Hanna — hus-
hållerska, barnjungfru och bonne i en person hos
räntmästaren, enkling och far till ett enda barn, just
den bleke lille pilt, som sitter bredvid Hanna på
kyrkbänken i landsförsamlingens kyrka i stadens ut-
kant, hvars kyrkoherde är känd för ofördragsamhet
och schartananism. Detta är den enda kyrka Hanna
besöker — hon försummar ingen af dess gudstjänster,
och gossen tager hon med sig så ofta hon kan.
Det är lille-Sven, som sålunda af sin gamla skö-
terskas trosnit och maktspråk tvingas in i något
som han icke förstår, något som gör honom oviss
och bäfvande, samvetssjuk och undrande. Och hur
ofta än detta återkommer, har det dock icke lyckats
förslöa plågan därvid — en plåga, som mynnar ut
i återhållen längtan därifrån, längtan ifrån den oro-
fyllda enformigheten och ut till lifvets mer begrip-
liga och följaktligen också mer roande företeelser.
Han kände sig ohyggligt liten i detta stora
hvalf. Och det ensamma, envist stirrande ögat där-
uppe i taket pinade honom öfver höfvan. Det var
som om detta och alla dessa stumma, högtidliga män-
niskor ogillat och föraktat honom, vetande om hans
olust och längtan därifrån.
Lille-Sven hade alltid ett mycket ondt samvete,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
