- Project Runeberg -  Vinddrifne /
153

(1894) [MARC] Author: Ellen Idström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det pinade honom natt och dag. men värst nästan
ändå här i Guds hus. Hanna hade sagt honom att
han var en syndaträl, ännu innan han kunde tala
rent, och att Gud Fader var en sträng och oförson-
lig hämnare. Och detta ställde sig städse skräm-
mande emellan hans små begärelser och gjorde hans
dagar grubblande och tunga — natten hemsökt af
spökräddsla och onda drömmar. Han stred en bråd-
mogen strid med sin fantasirika och önskningsmät-
tade håg och Hannas kraf på afsägelse af allt som
var roande. Lillklokt visade han dock sin omgif-
ning en yttersida af allvar och värdighet, såsom han
såg Hanna och hennes gelikar göra, instinkmässigt
kännande att han måste stämna världen — den lilla
värld som omgaf henom — blid mot sig, men en-
samma med endast lille-Sven fingo tankarna fripass
till de vådligaste resor inom området för gosshjär-
nans vetande, anande och erfarenhet. Gud Fader
visste väl om dessa afvikelser, förstås, från den af
Hanna utstakade sinnesriktningen, men han föreföll
dock ibland att vara på ett visst lugnande afstånd,
och dessutom kanske han också läte muta sig af alla
de uppoffringar, lille-Sven för hans skull måste göra.
Gud Fader var på det hela taget något mycket dun-
kelt, som Sven hyste en lönlig ovilja för, emedan han
var så sträng och fordrande, och äfven en lika lön-
lig fasa för, då Sven starkt misstänkte, att Gud må-
ste vara enögd, såsom en af de afskyvärda jättar han
sett i en af sin pappas bilderböcker. Där uppe i
taket fanns ju bara ett öga, och Hanna talade heller
aldrig om annat än Guds öga. Och så obegripligt
underligt det var, att han skulle sitta dag och natt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ievinddrif/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free