Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ty vår Herre sof aldrig, det hade då Hanna så
säkert sagt — med sonen, en stor fullvuxen männi-
ska, på sin utsträckta hand. Han måste vara ohygg-
ligt stark. Nå, på den andra handen hade han nu
endast en liten hvit dufva, sådan lille-Sven sett den
tredje gudomspersonen afbildad i en af Hannas
andaktsböcker. Denna der Helige Ande hade lille-
Svens obetingade sympati, utan att han visste just
hvarför, men kanske därföre att han var liten och
späd som han själf och så täck! Lille-Sven gjorde
honom, Hanna ovetande, till sin medlare, när han
hade en personlig anhållan till den Högste eller när
han trodde sig ha förtörnat denne. Och sålunda
kompromissade han rätt bra med de föreställnings-
sätt, som man bibringat honom, ehuru han dock icke
härigenom återvann ett grand af den barndomsglädje
och ungdomliga tillförsikt, som de beröfvat honom.
Men en mörk punkt fanns, som han dock aldrig
kunde komma öfver eller tillrätta med: Djefvulen
och hans helvete. Här antogo hans hemliga sorger
och grubbel arten af nervositet och fasa för mörker
och ensamhet.
Och ingen ägde lille-Sven att förtro sin fruktan
och ovisshet åt. Den unga moder, som gaf honom
lifvet, hade härför fått gifva sitt i utbyte, och hans
pappa — ja, här räckte lille-Svens förstånd återigen
ej till. Hans pappa var nog bra, men instinkt-
mässigt kände lille-Sven, att han i sitt förhållande
till honom måste umgås varsamt. Och Hanna hade
en gång för alla afklippt alla frågor med förklanng,
att det var Satan, som ingaf honom dem. Tidigt
hade han således kastats in i de öfversinnliga före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
