Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Lille-Sven ä inte frisk. Blir han riktigt sjuk,
får dom bara besvär me’n därute.”
”Det är en annan sak, det skulle Hanna ha sagt
genast. Ja, adjö med dig då, min pys, låt Hanna
sköta om dig, så att du blir frisk, tills det härnäst
blir färd ut till mamma Marit.”
”Pappa — pappa, jag ä’ inte sjuk — tag mig
med”, ropade lille-Sven gällt, med ångesten klun-
kande öfver i den spröda gossrösten. Men det var
för sent. En klatsch med piskan, och det otåliga
spannet satte i väg. Hvarje ljud drunknade i vagns-
bullret mot gatans knaggliga stenläggning.
Räntmästarn for sin väg ensam, utan en aning
om hvilken förfärlig missräkning detta var för den
ensamme, mot Hannas asketism försvarslöse gossen.
Men förutom det, att han efter sin förlofning fann
gossen besvärlig, så hyste han i alla fall föga intresse
för detta barn, födt af ett kort, disharmoniskt äkten-
skap och sedermera den ständiga påminnelsen om
en upprörande dödsbädd. Han visste knappast nog
själf om i hvilken grad han lät leda sig af sina kän-
slor för och emot, men i all synnerhet undvek han att
närmare skärskåda dessa känslor för den lille betänk-
samme gossen, som härigenom småningom blef skelet-
tet i skåpet för honom. Han stötte väl enstaka gånger
på det, men då smällde han i hast igen dörren om
det igen, och mer känslolös än någonsin genom de
knuffar hans stolta själfkänsla härigenom fick, öfver-
lämnade han allt mer och mer lille-Sven i Hannas
uteslutande vård.
Naturligtvis skulle det nu bli frågor efter gos-
sen. Räntmästarn kände sig icke fullt tillfreds vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
