- Project Runeberg -  Vinddrifne /
166

(1894) [MARC] Author: Ellen Idström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— för det skulle han naturligtvis bli — så skulle
han ha dubbla led soldater med dragna sablar ikring
sin säng och en stor, stor lampa brinnande natten
om. Men han var äfven dagens lilla lejon därute,
som barnskaran skrattade åt, bara han hof upp sin
mun och kom med något af sina lillgamla infall, och
som alla omhuldade och ville rå om. Hvilken skön
lisa detta var för det af Hannas predikningar om
hans syndfulla själ och egna orättfärdighet kvästa
lilla själfmedvetandet. Och så hans nya mammas
underbara, vackra sagor, som kom hans hjärta att
svälla af en oanad sällhet — hennes afgörande:
”Lille-Sven skall vara med”, när pappa och hon i
skymningen uppsökte sitt kära soffhörn. Hur skönt
han då insomnade, trött af leken, med kinden mot
mamma Marits lena sidenförkläde och den mjukaste
hvita hand ömt och tryggande sluten om hans egen.

Det var grymt, grymt at Gud Fader att lämna
honom så räddningslöst åt gamla Hanna hela den
långa helgen, då han i stället kunnat haft så trefligt.
Pajasgubben omfattades hårdare och gossen såg på
den inträdande gamla pigan med stora, trotsiga ögon.

”Lille Sven — men lille-Sven, då”, utbrast denna,
satte brickan ifrån sig och stirrade på pajasgubben,
som om den varit ett farligt skadedjur.

”Jag bryr mig inte om Gud Fader — han ä’ elak.”

”Akta sej! Djäfvulen är nu inne i rummet hos
oss. Känner inte lille-Sven hans stinkande närvaro?”

Gossen såg sig omkring med en snabb försiktig
blick; men ursinnet glödde ännu för starkt för att
låta fruktan komma till sin rätt. ”Det luktar bara
nässelkål”, sade han likgiltigt, ”och det vet du, jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ievinddrif/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free