Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tills endast det röda tegeltaket med sina vindskupor
ännu låg i rödgult solljus och slocknande glans. Men
nu blef det också något lifligare på gatan; föräldrar
med sina trötta små vände hem från sina lustfär-
der och landtutflykter, medan andra enstaka flockar
styrde kosan mot brunnsparken, där i dag för första
gången sedan hösten messingssextetten åter blåste
musik.
Hannas föreläsande röst tog i med ett föroläm-
padt tonfall, då dessa världsliga toner trängde in och
skingrade söndagstystnaden i den till andaktsrum
invigda barnkammaren.
”Kom hit, lille-Sven, och låt oss sjunga”, sade
hon och stämde strax därpå upp en andlig sång.
Det lät som en förtviflad hetsjakt efter något
oupphinneligt, och det oupphinneliga var nog rytm
och takt; den darrande gamla rösten tog i, tills den
flämtade efter ljud, och hack i häl var den följd af
den gälla och skrällande gossrösten. Men denna
glädje varade blott en kort stund, så drunknade allt
annat ljud i det dånande bullret af rullande vagns-
hjul mot gatläggningen. Det upphörde utanför por-
ten till räntmästarens hus; sången klipptes tvärt af,
och lille-Sven flög till fönstret.
”Oh, det är min pappa, som kommer igen och
mamma Marit ä’ med honom, och tant Olga.”
Det spetsiga gossansiktet vardt blodrödt ända
ut i öronsnibbarna och den af sjungandet förut
ansträngda rösten storknade af öfverraskning och
glädje.
Men styf, stram och stridslysten slog den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
