Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skelof, hennes tro på att den skulle infalla till sist
hade icke kommit på skam, och tänk, att det skulle
bli pastorn till på köpet!
Han satt kvar i djupa funderingar. Från och med
i morgon fastslafvade han sig vid kyrkan för alltid.
Hade han haft några tankar på att skilja sig vid
den förut, så måste han nu uppgifva dem, ty mera
än någonsin skulle han härefter behöfva ett säkert
lefvebröd, och det gaf kyrkan framför de ovissa ut-
sikter, som voro förbundna med inslåendet på en helt
ny bana.
Men det var längesedan han kommit till insikt
om att hans naturel icke passade för prestens kall.
Nu var ingenting att göra däråt. Felet låg däri att han
— klockaresonen — lärts att se upp till kyrkan, lärts
att det var en stor ära att bli medlem af det vördade
presteståndet, lärts att akta och åtrå, utan att under-
söka den medfödda begåfningen. Och de kyrkliga
angelägenheterna, dem var han ju så van vid, de
framkallade intet grubbel eller tvifvel, de gåfvo ho-
nom ingen lust att forska i otrosböcker, här var det
så lättvindigt och bra att antaga, att allt var som
det skulle vara.
Nej, hans missnöje, hans otålsambhet mot kyrkan
numera hade sin rot i hans temperament, i hans njut-
ningslystna natur, som allt mer och mer började
resa sig upp emot det tvång och den vissa grad af
försakelse, som kyrkan ålade sina väktare. Men den
Schartuanska rörelsen hade gripit omkring sig, i
synnerhet i det stift han tillhörde, predikande aske-
tism eller ock fördömelse. Han måste böja sig för
dess stränga läror — då han i alla fall var för bul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
