Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i bygden. Han liknar en sömngångare och hör ej de
mötandes: ”kväll, go’e pastorn.”
Snart skall fullmånen åter stå bakom trädtop-
parna, men då skall pastorn ha sin husfru, och dröm-
marna om skogsfrun höra till det förgångna. Det
skär i honom vid denna tanke. Ännu i morse har
han icke haft en tanke på att binda sig, på att upp-
gifva kvinnan med visdomsblicken och alla sinnliga
behag, och så har dock bilden af en badande fröken
ledt hans håg och visat honom nödvändigheten af
att fatta ett raskt beslut. Hur ömkligt!
Pastorn for upp ur sina drömmerier och häm-
tade djupt efter andan. Någon kom gående öfver
gården. Det var fröken Emelie, som baddat ansik-
tet i kallt vatten, knutit på sig sitt bästa förkläde —
broderadt af systerdöttrarna i staden — och nu styrde
kosan ned mot ärtåkern för att undersöka, om icke
släpärterna kunde tagas ännu, ty något extra utom
rågmjölsgröten borde dock finnas på bordet denna
kväll.
Pastorn såg efter henne med halfslutna ögon.
Bomullsklädningen stramar hårdt till längsöfver krop-
pen, men faller vid nedanför höfterna, så att min-
sta vindflägt lyfter den i vädret och visar kängorna
och därofvan de starkt utvidgade, hemmastickade
strumporna.
Hans hustru!
Pastorn kastar en tindrande blick bort emot
skogen, innan han reser sig för att gå in.
Nej, pardon, du blida Urda, det är blott prest-
mannens vigda sköka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
