Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögon han forskat med aldrig mättadt begär efter att
bottna i dess djup.
Pastorn glömde sin omgifning och hvar han be-
fann sig. En slags dvala föll öfver honom och härun-
der föreföll det honom som om de hvita kyrkväggarna
upplöste sig i lätta skyar, hvilka buro honom uppåt,
alltjämt högre, tills jorden försvann för hans blickar.
Nu såg han sig själf på de hvita molnen i sin svarta
prestrock; och flickan från läktaren, iförd månskens-
kvinnans lätta höljen, hvilade sitt kungliga hufvud
mot hans arm, med hårets upplösta guld flödande
öfver rockärmens mörka kläde. Alla känslor tego
stilla inför en högtidligt bjudande tanke: ”Hon kom-
mer att dö ung.” Ja, han kunde se det, då han
blickade in i hennes barnsliga ögon — så lika Ur-
das till färg och form, men saknande deras visdom
och viljelösa lidelse. Han kunde se, hur den unga
hjärnan arbetade bakom blicken. Han såg det i
bilden af en örtagård, där glädjens blomster växte
öfvervägande, men dock korsade af mörka, allvars-
fulla penséer och bleka styfmorsblommor, bortom
hvilka groddar stucko upp — aningar om lifvet, hvilka
ännu saknade medvetenhet och uttrycksmedel, men
hvilka hastigt skulle spira och mogna i den annal-
kande dödens hägn — och så slutligen en tvärhug-
gen rand, bortom hvilken sträckte sig det öde fält
med sin svepande dimma, lik ett sorgdok — det
stycke af den unga hjärnan, som lifvet ej skulle hinna
bearbeta, innan döden trädde emellan.
En gång förut i sitt lif hade pastorn sålunda
förlorat jordens fotfäste under sig. Det var den sju-
dande vårnatt, då hans första barn föddes — ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
