Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som gick och satte upp numren till slutpsalmen, före-
brående harskade sig, for han upp. Han kände sig
tung och styf i lederna, alldeles som efter ett fysiskt
fall från en höjd — så som när han som gosse en
gång klättrat upp till öfversta tvärbjälken under
taket i ladan och så handlöst kastat sig ned i det
nyss inkörda höet. Som en klump låg han där efter
sin luftiga färd, olustig att resa sig upp igen, blott
stirrande upp mot den höjd, han nyss lämnat.
Ånyo harskade sig kyrkvaktarn, men då samlade
sig pastorn med kraft, och han marscherade med
stormsteg, helt och hållet på sitt forna, liffulla, opres-
terligt hållningslösa sätt, upp för altaret. Dånande,
med betagande timber klang hans stämma ut öfver
församlingen.
”Detta måste vara ”er underlige pastor”, som
flickorna så mycket talat om”, hviskade flickan från
Göteborg till sin granne. ”Hvilken hjälteskepnad,
och ack! sådan härlig röst! Han borde ha gifvit sig
in vid operan.”
”Ja, nog har man velat haft vår pastor till åt-
skilligt annat än prest, men operan har då ingen
tänkt på förut”, svarade baronen med sömnig röst och
tog för ett ögonblick ridspöknappen från munnen.
Snart var gudstjänsten förbi, och gummorna sam-
lades på kyrkbacken för att se herrskapsskjutsarna
köra fram. Ett stycke af vägen myllrade det at
åkande och gående, men så upplöste sig massan
för att på skilda vägar och stigar nå sina aflägsna
hem.
Ensam uppför backen trafvade slutligen pastorns
Brunte framför trillan med pastorn och pastorskan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
