Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mark och närd af ett passioneradt, otillfreds-
ställdt behof af lycka och njutning.
”Son min är alldeles förälskad”, fortfor baronen.
”Se bara med hvilken fart han sätter efter dem!
Hm — han blir afsnäst, tror jag. Jo, jo, hon kan
det också, den lilla. Men, oss emellan, hon menar
nog intet med det — hon har till hälften gifvit sitt
löfte — ja, pastorn förstår, detta skall vara en hem-
lighet så länge”, tillade han godmodigt och stack
sin arm under pastorns för att föra honom med sig.
”En hemlighet, som alla tycks veta om”, log
pastorn elakt.
”Nå nå, pastorn, inför goda vänner pratar man
lätt bredvid munnen.”
”Ja, och ju fler som veta om det, ju svårare
blir det sedan att träda tillbaka, ifall man skulle
ångra sig.”
Baronens lilla hoptorkade ansikte, hvars färg
stack skarpt röd fram mot det snöhvita håret och
den lilla bomullstappliknande mustaschen, undergick
någon förändring. Han bet sig i läppen och sneglade
åt sidan med sina mattblå ögon på en klunga damer
i närheten — hade någon hört pastorns yttrande?
”Nej, tro nu intet sådant. Hvad son min beträffar,
så kan väl litet hvar se, hur tokig han är i henne.
Och hon — nåja, små flickor skola alltid streta emot
litet i början, men sådant ger sig. Så, nu spelas
det upp igen. Jag tror, vi nu fullgjort vår plikt
häruppe och kunna gå ned och få vår lilla grogg i
herrarnes rum.”
Pastorn kände en stark lust att stanna där han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
