Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af sidorummen. Han vände sig otåligt om. Ja, hvar-
före stod han också där och spejade efter henne.
Bäst vore, att han begåfve sig hem — hem till hustru
och barn och kon, som skulle kalfva, och grisarna,
som skulle ut på bete, så att de ej finge trikiner,
och inhägnaden, som skulle upp i kalfhagen sedan
den fläckige stuten sparkat sönder den nu för andra
gången.
Han kunde, med sin lätthet att se syner för sin
inre blick, se hur komministergården låg där och
badade i månskenet, tyst och stilla, ty allt sof bakom
de nerfällda gardinerna — allt utom hans hustru,
kanske, ty det var vid denna tid på dygnet hon bru-
kade sätta sig upp i sängen i den kvafva kammaren,
kasta öfver axlarna en urblekt sjal, som luktade af
småbarn, och så lägga den lille minste till bröstet.
Ja, det var dit han hörde.
Halft utom sig slog han den knutna näfven för
pannan och gick dröjande ned för trappan.
Men han stannade plötsligt med återhållen ande-
dräkt. Där borta mellan trädstammarna framskym-
tade något, som i den drömlika belysningen verkli-
gen kunde tagas för en skepnad ur den dunkla
sagovärlden. Ibland skred den sakta framåt, ibland
stannade den och såg sig skyggt om.
Skulle han gå — gå just nu? Han vore en dåre,
om han icke unnade sig att än en gång blicka in i
dessa ögon och se hur månen kom hårslingorna att
blänka och glittra.
”Pastorn — åh, hvad pastorn skrämde mig!”
”Har fröken kunnat lämna glädjen därinne?”
Pastorns röst darrade — han skälfde ifrån huf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
