Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ridstöflar och jokejmössa på, och snarkade försvarligt
på en af sofforna i salongen. Ridspöet hade fallit
ur handen ned på golfvet och flugorna fingo obe-
hindrade taga sin morgonmotion i det röda upp-
hetsade ansiktet. Den unge mannen sof hårdt efter
att föregående afton tagit litet för mycket till bästa.
Han hade först tänkt att rida ut själf för att upp-
söka den försvunna, men öfverväldigats af sömnlust.
Han drömde nu som bäst, att han jagade genom
skogen, öfver stock och sten, och slog sin värkande
panna mot skogens trädstammar, då han väcktes af
ett häftigt utrop från fadern.
Denne hade väl för tionde gången gått ut på
balkongen för att speja nedåt alléen.
”Nu komma de utskickade tillbaka! Skynda dig
då — för fan! Kan du se, om hon är med? Jag litar
numera icke på mina ögon.”
Unge baron hade farit upp, snappat till sig det
oundvikliga ridspöet och rusat ut på balkongen.
Han skuggade ögonen med handen. Det var ett
underligt tåg, som närmade sig, först som en gyttrad
massa borta i början af alléen, sedan allt närmre,
så att enhvar kunde särskiljas.
Först kom en stallkarl vandrande något förut
med tunga, klumpiga steg, något efter honom kom
pastorn och sist alla de andra i en tyst undrande hop.
Men pastorn skred långsamt framåt med stapp-
lande steg, ty på armarna bar han en tung börda,
som han öfverhöljt med sin kappa. Alla visste dock;
hvad som doldes därunder, ty en lång, gyllne hår-
fläta, hvari ännu hårnålar sutto kvar, hade glidit
fram, och nedanför kappans kant böljade ett virrvarr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
