Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af skär silkestyll, som söndertrasad togs fatt af vind-
fläktarna, drogs ut i långa remsor och snärjde sig
om fötterna på den trötte bäraren, hvilken dock
snart med ett kraftigt ryck befriade sig därifrån,
då de luftade af från vägen, in bland buskarna vid
vägkanten. Där gömde sig dessa minnen, tills hösten
åter obarmhärtigt skulle draga dem fram i ljuset,
blekta af regn och smutsiga af jord täljande sin
sorgliga saga.
Pastorn var ohyggligt blek. Kanske var det
också själfva den bleka döden han bar i sina armar.
Gamle baron sjönk ned i en stol och lade han-
den öfver ögonen för att slippa se, medan den unge
lutade sig ut öfver räcket, ropade an stallkarlen och
frågade hvad som händt.
”Vi veta ackurat ingenting, Vi träffade på pa-
storn ett stycke bort på landsvägen. Vi ville hjälpa
honom att bära, men han har icke tillåtit det.”
”Lämna mig icke, pojke! Gif mig din arm och
hjälp mig ner. Är hon död, törs jag aldrig se hen-
nes far i ansiktet mera. Jag lofvade att taga vård
om henne.”
De båda herrarne gingo ned, den gamle skälf-
vande baronen stödd på sonens arm. Dörrar öpp-
nades och slogos igen, och snart var hela huset ute i
trappor och korridorer.
Nere i stora farstun stod pastorn maktlös lutad
mot en vägg och fortfarande med sin börda i famnen.
”Hvar skall jag lägga henne?” hviskade han.
Man visade honom upp till den unga främlin-
gens rum, men ingen kom sig före med att erbjuda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
