Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha hållit mig strängare och ej låtit min fantasi haft
så fria tyglar. Mitt korta lif har varit så lyckligt,
och om jag felat, sonar jag det nu med mina plågor.
”Du skall underrätta min älskling om min död.
Jag vet, att han sedermera ämnar uppsöka något
ställe af jorden, där människorna ännu icke hunnit
krångla till lifvet så som här, utan där han i stor-
slagen ensamhet kan tänka stora tankar. Och när
dessa luttrat honom, då skall han finna ut sin plikt
och följa dit den kallar. Säg honom, att han har
ingen skuld i min död — eller om han har det, så
tackar jag honom såsom min befriare. Hvad hade
mitt lif varit, om han ej kommit i min väg? Tom-
het — tomhet.
”Nu ha vi båda minnet af en sommarnatt.
”Var det i alla fall vår skuld, att stämningen,
sommarkvällens sagostämning, lärde oss kärlek, som
ej ville veta af band eller gränser. Hvarföre blef
icke för oss, såsom för de fleste, skogen med sitt
månsken, stenkumlet och bäcken blott en teater-
dekoration? Huru kom det sig, att vi läto förtrolla
oss af dunkla snår, som andra blott skatta efter den
svalka de skänka människor och matkorgar vid ut-
färder i gröngräset? Men allt detta talade till oss
med underbara röster — ”ekon från saga och sång”.
Och vi läto följderna konsekvent brusa fram öfver
oss, då vi beslöto att icke vanhelga vårt enda, dyr-
baraste minne genom ett fegt fördöljande. Då trodde
jag, att jag skulle få dela skammen med honom, seder-
mera, då jag förstått, att den insats jag hade att
gälda, var lifvet själft, och att medvetandet, att han
tagit både mitt unga lif och min heder, skulle bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
