Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brukas. Ett par åldriga makar — i kretsen af barn
och blomma.”
”Håna åtminstone ej!”
”Jag gör det icke heller — jag får blott ej tag
i de rätta uttrycken. Jag menar allvar. Här...
känner man oss ej — det hela skulle se fullt korrekt
och respektabelt ut.”
”Och du — du skulle vilja vara silfverbrud.”
”Ja, jag är trött på den lönlösa kampen mot
åren. Jag sträcker vapen — jag vill öfvergå till de
husliga dygderna. Ah, låt oss glömma det framfarna
och börja ett nytt lif, såsom makar delande ljuft
och ledt.”
Han stirrade på henne, gripen af en aning om
ett stundande ondt. Hvad var nu detta för nyck?
Var det hennes mening att på nytt ingripa i hans
lif? Nej — nej, det ville han icke: han hade gjort
upp sitt program, och det ville han hålla fast vid.
Lektyr, jakt och fiske, korrespondens med sönerne,
rid- och spatserturer med de unga döttrarna — ett
parti bräde då och då med någon granne eller den
ensamma toddyn och boken om kvällarna, och så den
röda tråden genom det hela: uppsikten öfver jord-
bruket. Att kasta in ett nytt element bland detta
var han ej beredd för.
”Hur menar du?” sporde han föga uppmuntrande.
”Att en vacker eftersommar ännu kunde gifvas
för oss båda. Låtom oss försonas!”
Han for ihop och vände sig tyst bort.
”Det kan ej fortgå på detta sätt”, utbrast hon
då. ”Vi äro ju dock man och hustru, ehuru vårt
lif så länge löpt i skilda fåror. Jag uthärdar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
