Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag ville förskona dem från att se sin mor i löjlig
dager — därföre ”släpade” jag dig med hit.”
”Du hatar mig, och därföre är du nu så grymt
hänsynslös.”
Han vände sig tyst bort. Nej, hatade henne
gjorde han inte. Han var blott tämligen led åt
henne och hade alls ingen lust att numera ha något
gemensamt med henne. Efter alla dessa år af en-
samhet och frihet tilltalade det honom icke alls att
påtaga den boja och de förpliktelser äfven ett lyck-
ligt äktenskap pålägger. Han ville vara i fred med
sitt vackra program.
”Tänk på att du också har en skuld till mig att
gälda”, sade hon hårdt. ”De tider då du lämnat
mig ensam, då du försmådde kärlekslyckan — ett
godt hemlif — för din vinnings- och ärelystnad. Det
utpekade för mig den väg, jag hade att gå för att
skaffa mig ersättning — revanche, om du så vill.”
”Det var ett missgrepp”, sade han sorgset.
”Jag älskade dig så högt och ville se dig omgifven
af lyx, ännu medan du var ung och skön. Och så
kände jag mig så underlägsen dig och ville tvinga
dig att se upp till mig på detta — det enda område,
där jag stod öfver dig. Jag grep fel — — jag har
fått böta härför som om jag begått ett brott.”
”Ja — jag tappade bort mig i det vimmel, hvari
jag med rikedomen indrogs. Men nu längtar jag
hem igen — hem till make och barn.”
Han teg och trummade bordskifvan i pinsamt
sinnesuppror.
”Säg då något! Säg, att du vill mottaga den
vilsegångna — taga henne till ett förlåtande hjärta.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
