Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bragt ferierna — och borta vid bordet var Kerstins
blonda hufvud lutadt öfver de vaser och fantastiska
skålar, dem hennes hvita fingrar fyllde med gull-
vifvor och violer från trädgården. Vidöppna fönster
lät doften från skog och mossar strömma in, och de
tillbakafästade gardinerna gjorde, att den sjunkande
solskifvan obehindrad fick kasta ifrån sig sin strå-
lande rikedom af guld och reflexer ditin.
Men ute i korridoren var det skumt — endast
ett svagt ljus inträngde genom en glugg mot den
mörknande östra synranden.
”Solljus, blommor och glädje för dem — mör-
ker och ödslighet för mig”, mumlade den ensamma
kvinnan hysteriskt. ”Se upp — om detta står i
mänsklig förmåga — att min lott ej blir eder!”
Hon ämnade gå vidare, men stannade åter såsom
fastnaglad. Ah, hvilken ljusflod, som i ett nu upp-
lyste hennes inre vid det dystra, manande orgelspel,
åtföljdt af psalmsång, som skar genom luften, blan-
dande sig med de båda ungas glädtiga samspråk.
”Asch, nu börjar hon därnere igen”, utbrast
Kerstin misslynt.
”Ja, nog kunde den hygglige inspektoren ha
haft en något trefligare syster” — inföll Märta upp-
ifrån sin stege.
”Jungfrurna säga, att hennes gudlighet blott är
koketteri. Hon är ful som en olycka, men hennes
svärmeri och omvändelsenit lär förskaffa henne många
eröfringar.”
”Åh, visst är det väl öfvertygelse —”.
”Asch, visst inte. Hvarföre skulle hon då, tror
du, lägga mest an på unga karlar? Jag låter inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
