- Project Runeberg -  I fetischmannens spår /
12

(1931) [MARC] - Tema: Congo
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I fetischmannens spår. Av G. Palmær

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gar, kanske han tror på sin egen förmåga att träda
inför andar och makter. Vad skola vi tro om hans tro
på sin egen tro?

Missionen måste vandra på stigarna i hans spår och
träda in i byarna i hans närhet. Den fick honom till
sin fiende, nödvändigtvis, ty han var hedendomen,
missionen kristendomen, han mörkret, missionen ljuset,
han obarmhärtigheten, missionen barmhärtigheten. De
två kunde ej leva samman. Många av fetischmännens
egna mottogo dock evangeliets frälsande budskap och
ha blivit Kristi präster och barmhärtighetens tjänare.

Evangeliet blev värmen och ljuset, regnet och
stormen, som gjorde öknen till en örtagård och den
steniga vildmarken till fruktbar åker. Det mötte
infödingen med härliga löften, men med stora krav. Det
bortjagade fruktan för makter, magi, andar och trolldom,
ty det förkunnade Gud, jordens och himlarnas skapare
och herre, det gav bud från mänsklighetens
kärleks-rike Fader. Tron på honom gjorde fetischen maktlös,
andarna vanmäktiga och magiens utövare svag och
hjälplös. I tron på Gud, den ende och sanne, fick den
bävande själen trygghet och fasthet. Visst blev det
stark spänning vid valet mellan fädernas tro och den
nya, visst ängslades och våndades mången vid tanken
på att fetischen »kanske kunde vredgas», men tron på
Gud segrade. Evangeliet bragte bud från Honom, som
inför dödens väldige talade väldigare ord: »Jag är
uppståndelsen och livet, den som tror på mig han skall
leva, om han än dör, och var och en som lever och tror
på mig, han skall aldrig någonsin dö.» Nog var Nzambi
stor, oåtkomligt mäktig, men döden hade han ej
mäktat befria människan från. Han som hade talat de stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifetman/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free