Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kongomissionen förr och nu. Av Sam Hede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha passat sig att byta glasen, innan de ha blivit riktigt
urdruckna där inne vid borden, på så sätt ha de
skaffat sig själva och sina vänner tillräckligt med sprit för
en natt.
Han var en lovande gosse, då han gick i skolan vid
missionsstationen uppe i landet, denne chaufför. En
tid var han ock hjälplärare, men staden sög honom till
sig, och vem kan vara kristen, när man är chaufför åt
vita och skall vänta utanför hotellet om nätterna?
Ett prassel höres bakom. Polisen vänder sig om. Ett
smalt ansikte, belyst av ljuset framför, skymtar fram
mellan det höga gräset på båda sidor vägen. Det är
en mulattpojke. Han har ej kunnat sova, han har hört
musiken, oemotståndligt drog den honom ut. Musiken
tjusade, betog honom. Han står mellan vita och svarta.
Med fädernets rätt borde han höra hemma i den
upplysta villan där framför, hans mödernearv ger honom ej
tillgång till glädje och njutning på lovliga vägar.
Varken vita eller svarta kännas riktigt vid honom. En
väg står öppen för honom. Det är religionens, ibland
tänker han gå den, men den lockar inte. Det är inga
pengar att förtjäna där, små nöjen, liten frihet och
många krav. På den vägen mår hjärtat bäst, men
hjärtat kräver även pengar och njutning.
Det är söndagsmorgon. Solen går upp strålande klar
och sveper allt i ett bländande ljus. Dagen lovar att
bli varm.
Missionärerna, som kvällen förut voro samlade på
missionsstationens veranda, samlas nu med de svarta till
gudstjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
