- Project Runeberg -  I fetischmannens spår /
62

(1931) [MARC] - Tema: Congo
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt första möte med Kongo - II. Av S. A. Flodén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag tyckte den smutsgula floden var som en bild
av folket, till vilket vi kommo, med dess hedendom och
fula fetischer. I de första svarta, mitt öga skådade,
tycktes Noaks förbannelse målad: »Förbannad vare
Kanaan, en trålars trål vare han åt sina bröder» (i Mos.
9: 25). En pråm fullpackad av dem, nakna — förutom
ett litet tygstycke fram och bak — svarta, skrikande och
grälande om vem som skulle komma först uppför
stegen, så såg jag dem första gången, då de mottogos
ombord för att tjäna som arbetare. Men trots det kände
jag mitt hjärta värmas, ja brinna, vid anblicken av
dem. Skulle jag kunna älska dessa svarta, fula, nakna,
stojande människor, med deras »barbariska» språk, och
deras ännu värre liv? Ja, varför annars var jag redan
nu färdig att taga deras parti mot deras rytande och
svärjande arbetsledare, som behandla dem som hundar?
Om jag bara förstode dem och kunde gå ner och skaka
hand med dem och tala ett vänligt ord till dem! Men de
iörstå mig visst ändå, ty då jag ler åt dem, le de tillbaka.
Se, där talar en till en annan och pekar med sina stora
läppar upp mot mig, under det han sänder mig en
tacksam blick. Jag känner mig vilja bli deras vän, deras
hjälpare. Ffuru gärna ville jag icke redan nu börja visa
dem frälsningens väg, hjälpa dem till kropp och själ!
I det ögonblicket kände jag att jag kunde både leva
och dö för Kongo.

Vi äro framme vid målet för vår resa och landstiga
i Matadi — »stenarna», som den staden så betecknande
heter. Man hade redan då börjat planera för
järn-vägsbyggandet mellan Matadi och Leopoldville och de
arbetare, som anställts, hade byggt sina husruckel bland
stenarna. Deras kojor bestodo av bräd- och plåtbitar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifetman/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free