- Project Runeberg -  I fetischmannens spår /
68

(1931) [MARC] - Tema: Congo
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt första möte med Kongo - II. Av S. A. Flodén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

otroliga och hans syn på livet nära nog likställt med
djurens, se vanarten av ett äktenskap och sedeslösheten
florera, vanvården av de små, se sjuka och döende
övergivas utan ens litet mat eller vatten och utan vård
och tröst.

Mitt första möte med Kongo visade mig klart att
ingen behövde känna sig överflödig här. Det fanns
arbete för både hand, huvud och hjärta. Och mitt
beslut var att offra mig och att göra, vad jag kunde och
vad på mig ankomme. Jag fann, att människorna voro
gränslöst lata och gjorde det minsta möjliga. Jag, som
var van att arbeta och ville, att det skulle gå undan,
jag följde med dem i arbetet och fick slita hund, men
det var det enda sättet att få dem att göra något och
att göra det, som man ville ha det. — Jag såg snart,
att de ock ville ha betalt även för den tid de icke
arbetade. Men jag lät dem förstå att jag icke läte lura
mig. Jag förstod, att de till en början försökte
behandla mig som en gröngöling, och att de skulle kunna
göra, vad och hur de ville. — Men de tjurade och
flinade icke mer än en gång i det laget. Den som då
drog sin långa kniv för att köra i mitt bröst blev efter
den dagen min bäste arbetare och tillgivne vän. Jag
förstod, att det skulle gå att vinna dem, få deras
förtroende och få tillgivna vänner ibland dem. De voro
bildbara lika väl som andra människor. Ja, jag såg, att
de voro vetgiriga och hade lätt för att fatta, och
varför skulle det då icke gå att arbeta? Bara man komme
in bland dem, men det var svårt.

Till byarna voro ju alla dörrar stängda och
husrucklen voro försäkrade med avgudar och amuletter
mot inkräktare och onda andar. Från en by fick jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifetman/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free