- Project Runeberg -  I fetischmannens spår /
87

(1931) [MARC] - Tema: Congo
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från språkstudiet. Av K. E. Laman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

våra raster. Jag kom underfund med att de kort förut
utbytte så glada och förnöjsamma blickar med
varandra, allt emellan tittande bort mot fönsterposten. De
hade ju inga klockor och vad visste de om tiden. Jo,
fönsterposten var deras solvisare, ty av dess skugga sågo
de då tiden för rasten närmade sig.

När jag på Kolo-stationen förberedde mig på
studieresan uppåt urskogen, fick jag tillfälligtvis en inföding
av Kuta-stammen som bor däruppe. Han hade fallit
i soldaternas händer, var nästan naken och mycket
mager och eländig. Efter att ha fått vila, mat och
omvårdnad blev han kryare och rätt tillgiven. Vi började
vårt arbete med att gå ut och titta på arbetarna vid
boningshuset, ute på åkern eller ned till byn,
samspråkande och utfrågande vad det ena och det andra hette
och vad det brukades till o. s. v.

Så slogo vi oss ned inne i vårt gräshus. Men huru
mödosamt var det icke för honom att bara sitta stilla,
fastän han fått en bekväm korkstol att sitta i. Han var
orolig som en skogsfågel i buren. Han borde knappast
haft tid att tänka på något annat än vad jag frågade
om, ty så tätt haglade frågorna. Allt gick systematiskt
efter en bestämd plan, att jag skulle vara säker på att
utvinna det mesta möjliga av språket.

Han bara vred och vände på sig, gäspade och sträckte
på sig och sade alltsomoftast, att han hade behov av att
gå ut. Till sist hittade han på att säga, att det var så
svårt att sitta stilla, ty det var fullt med ohyra i stolen.
Det bet honom överallt. Jag ser än hans bedrövliga
och sorgliga uppsyn, då han sade detta. Men jag såg
efter och visade honom, att det ej fanns någon ohyra i
stolen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifetman/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free