Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kast med språket - I. Av Svante Malmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya: Rut Johansson, Lydia Sjöblom, min trolovade, och
jag. Bärarna stånka och svettas. En frän lukt från
deras nakna kroppar sticker oss i näsan. Men ack, om
man kunde tala till dem! Man lever i en värld, där
man ser allt, hör de inföddas pladder men förstår intet,
och tungan är stum. I en backe stiga vi ur. En bärare
med koppärrigt ansikte frågar: »Ntangu ha kwa yeka.))
(Klockan på hur mycket håller den på att vara.
Enklare: Hur mycket är klockan?) Vad säger karlen. Jag
ser dum ut. Han frågar igen och pekar på min ficka.
Vad vill han. Ah, ja visst. »Ntangu» heter ju solen,
men klockan och tiden har ock samma namn. Jag drar
upp klockan och han får själv se, hur mycket den är.
Om han begrep det, vet jag ej, men nöjd blev han. Jag
tänkte på vad han sade. Ja visst, så var det vi fingo lära
oss på skolan, men det var litet annorlunda han sa.
Alltså kan man fråga på olika sätt. Äter ett framsteg.
Vi fortsätta vår färd. Den bäraren ville visst göra
mig förlägen, ty nästa gång vi vilade, gjorde han mig en
fråga och på samma gång visade han på fotterna. Nu
stod jag där vackert igen. Jo, ett ord begrep jag,
»nsampatu», skor. Jag trodde att han ville ha mina skor,
men det tyckte jag var närgånget och svarade med en
viss kläm, »ve», nej. Då slog han till ett rungande
skratt. Nog tyckte jag det var litet näsvist, men tog
det från den humoristiska sidan och skrattade med. Men
vad han sade, det vet jag inte till denna dag.
På Nganda. Här började jag på allvar plocka
språket från folkets mun. Det tilltalade mig mera att lära
språket genom att höra än att plugga i mig ord och
fraser från de böcker, som funnos. Det var ock
mycket mer intressant och långt mer givande, då man fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
