- Project Runeberg -  I fetischmannens spår /
286

(1931) [MARC] - Tema: Congo
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I faror bland vilda djur. Av S. A. Flodén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mer och slutligen få vi sikte på dem igen, men då
ännu längre borta än förra gången på en hög kulle,
precis på samma sätt som förut. Nu hade jag släckt
jaktlusten och gick trött och hungrig hem, — men
ändå glad över att jag ännu levde. Min uppgift var
icke att skjuta bufflar.

Min hustru och jag voro en gång ute på en byresa.
Då vi kommo i närheten av Diadia, skulle vi över en
ravin. Just som bärarna stego ner utför den stygga
branten, hoppade en buffel av vägen blott några meter
framför dem. Strax ovanför på backen stannade han,
såg sig tillbaka och ruskade på huvudet. Det såg ut som
om han varit hågad att anfalla. Han hade ju kunnat
rusa på bärarna, då de naturligtvis kastat mattan med
min stackars hustru i, och då hade det varit hon, som
blivit offret för den retade buffeln. Detta flög i mig i
ett ögonblick och vad skulle jag hava gjort? Med fara
för mitt eget liv hade jag naturligtvis rusat på
buffeln för att möjligen rädda min hustrus liv. Bössan var
långt efter, så den satte jag intet hopp till. Jag hade
kastat mig framför buffeln, huggit tag i bägge hans horn
och hållit så länge jag haft sans och kraft, och kanske
skulle i så fall de svarta rusat på honom och huggit av
hassenorna, som de bruka göra ibland. Kanske skulle
jag kunnat vrida nacken ur led på honom, stark, som
jag då var. Jag kom ihåg, hur jag en gång vred omkull
en stor tjur, som skulle slaktas, fastän han var så vild,
att man höll på att inte rå på honom. Jag fattade då i
hornen och vred till, så att tjuren stod på huvudet.
Sådant rusade igenom min hjärna i ett ögonblick. Ja, i
tanken var jag ock färdig med min slidkniv att i ett
ögonblick sticka ut ögonen på honom. Och detta var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifetman/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free