Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
kompaniet hålla fienden på behörigt afstånd; de kuperade
trakterna på östra kusten voro de mest lämpliga till försvar,
således fördelaktigast för danskarne. Den 3 December närmade
arméen sig Oldesloe, hvarest vi njöto ett par timmars hvila,
till klockan 2 om natten. Tre bataljoner infanteri, 2 à 300
jägare och 2 à 3 sqvadroner kavalleri utryckte från Oldesloe
för att rekognoscera. Några fiendtliga patruller tillfångatogos,
hvilka omtalade, att fiendens hela avantgarde var i anmarsch
och redan i närheten. Hufvudstyrkan af våra trupper besatte
nu stora landsvägen, som förde till Oldesloe, posterande sig
framför Deutschboden. Hela dagen var så mörk och dimmig,
att man ej kunde se tjugo steg för sig. Artilleriet kunde
derför ej användas på någondera sidan. Det omnämnda
re-kognoscerings-avantgardet anfördes af en öfverstelöjtnant i
sles-vigska regementet, hvilken med tre kompanier skulle fördrifva
fiendens kavalleri och infanteri från den på en half mils
afstånd belägna herrgården Stenhorst, samt tillika rekognoscera
honom. Till denna afdelning hörde det kompani, vid hvilket
jag stod. Den öfriga delen al’ den från Oldesloe utryckande
rekognoscerings-korpsen intog en fast och fördelaktig ställning.
Ett annat rekognoscerings-detacliement afsändes i en annan
rigtning mot Siebenblumen. I det vi med fälld bajonett stormade
den af fienden besatta herrgården Stenhorst, lemnade han den
skyndsamt. Som det var middag, tillföll den för fienden
bestämda och redan anrättade maten vårt folk. I ett rum stod
ett stort bord fullsatt med köttsoppa och kött, samt niadera,
rödt vin och rom; dock måste vi sjelfva beqväma oss till att
draga korkarne ur buteljerna, ty detta var ännu ogjordt, då vi
stormade gården. Eftersom jag först ville se efter manskapet,
kom jag sist in. Det första vi gjorde efter det vi besatt
gården, var naturligtvis att sätta ut vakter och utsända små
patruller. Jag hade ännu ej börjat äta, men iskänkt ett glas
niadera för att börja måltiden, då en af de utställda vakterna
kom sättandes till fönstret och ropade: "fiendenI" I samma
ögonblick krossades fönstret i tusen stycken, och muskötkulorna
slogo in i den midt öfver varande väggen, dock utan att såra
någon af oss. Jag och en annan af officerarne skrattade
öfver det komiska i denna ömsesidiga öfverrumpling; vi klingade
och tömde våra maderaglas. "Men hur kan ni skratta så?"
frågade den tillstädesvarande dottern i huset. Krutröken och
Resa i Finmarken. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
