Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
stånd? knappt femtedelen af manskapet var qvar; kaptenen föll
tvänne gånger omkull af trötthet. Emot förmodan blefvo
kompanierna åter fulltaliga efter tvänne långa timmars väntan.
Fruktan för att blifva öfvérkörda, öfvorridna eller nedsablade,
samt vissheten om att i Prøetz erhålla förfriskning och hvila,
förmådde de uttröttade att anstränga sina sista krafter. Det
var redan mörkt då vi drogo in i våra anvista qvarter, vi voro’
fyra officerare i ett ganska litet rum. Varmt kaffe
uppmuntrade oss och gjorde oss glada, och affären vid Bornhövede,
L’Allemand och dagens och nattens alla besvärligheter satte
oss nu i en glad sinnesstämning; vi skrattade öfver hvarandras
leriga utseende och sjöngo af hjertans lust krigs- och
fosterländska sånger; nedkastade oss sedan på några träbänkar, ocb
i ögonblicket förstummades munterheten, och sömnen tillslöt
våra ögon. Vid middagstiden kallade oss plötsligt
generalmarschen, och i hvilket ögonblick! Just då en väldig terrin
med köttsoppa bars in. Kaptenen blef så förvirrad, att ban
sprang rundtomkring, sökande sin sabel, som han ej kunde
finna, ty — den hängde vid hans sida. Premierlöjtnanten satt
i ett hotel, och en af officerarne var ute i staden. Utan att
fråga efter smärtan i mun och hals, sväljde jag i största hast
en tallrick kokhet soppa. Regementena samlades på de gator
som lågo närmast ingången till staden. Fienden hade således
upphunnit oss, och nu skulle åter en träffning levereras. I
hela staden uppstod nu en väntansfull tystnad; alla bodar,
alla dörrar stängdes. Ingen af invånarne lät se sig på
gatorna, stundom öppnade en eller annan ett fönster och såg ut.
Presterna påsatte sig sin embetsdrägt och kommo dä och då
ut för att samtala med officerarne.
Det äro högtidliga ögonblick, då en armé står slagfärdig,
väntande på att den sig närmande fienden skall komma inom
skotthåll. Lugnt, manligt allvar lyser ur den modiga, till
hälften stolta blick, hvarmed krigaren skådar åt det häll, der han
skall utbreda död och förödelse, och hvarifrån död och
förödelse äfven skall ljunga mot honom. Hans inre känslor uttala
sig dä ofta med omisskänligt drag, och medan man på den
enas ansigte läser uttrycket om en inre uppgörelse mellan Gud
och lians samvete, anbefallande sig och de sina i försynens
hand, ser man pä en annans lättsinnighet eller slö
likgiltighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
